Could have, would have, should have??

Har lite tankar som snurrar och har sig, utan någon att kunna prata med det om. För man KAN inte prata om allt, vissa tankar är inte något man kan dela med alla, eller ens någon. Och ska jag ändå välja att dela det med alla eller inte någon, så väljer jag inte någon. Alla gånger.

Försöker också intala mig själv att det kommer bli som vanligt igen, en vacker dag lixom bara hux flux sådär så vaknar jag och allt är som det ska. Som det borde. Även fast jag innerst inne ändå vet att det inte riktigt funkar så. Det gör nog inte det, och kommer nog inte börja göra det heller. Synd. Det hade varit skönt.


Tänker mycket på mina val här i livet och hur dem alla har tagit mig dit jag är idag. Med facit i hand skulle jag göra annorlunda vid många tillfällen, men sen kommer jag på att hade jag inte fattat det där felaktiga beslutet så hade inte det hänt, eller det hade inte blivit så, jag hade inte gjort si eller så, jag hade inte gått igenom ditt eller datt.. osv.. Ändå fortsätter jag ibland tänka att jag skulle gjort annorlunda och sen försöka komma på andra sätt som det bra skulle kunna hända på.. Men inser oftast att det inte skulle bli samma sak, på samma sätt. Så jag återgår till att försöka förlika mig med tanken att jag inte skulle ändra någonting med facit i hand. (Även om jag vet att jag skulle gjort annorlunda om jag fick gå tillbaka.) Knepig cirkel det där, men så är det.
Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte fattat dem beslutet jag gjort. Bra som dåliga.

Sen finns ändå dem där tankarna som kittlar lite på fantasinerven. ''Tänk om jag hade gjort så istället..'' ''Tänk om jag hade sagt så istället..'' ---> ''Vad hade hänt då? Vart hade jag varit då?''
Trots att det inte är något jag kan förändra så gillar jag att IBLAND kittla lite på den där nerven. När jag känner att jag kan kontrollera det, de dagarna jag inte ångrar ett visst beslut extra mycket - de dagarna dessa ''tänk om...'' inte slutar med tårar längs kinderna och ett hjärta som känns som krossad is. Då kan jag kittla på fantasinerven.

Nu är lunchen slut, så det är väl bara sätta igång och jobba igen.

Men bara för att ha det sagt; Är fruktansvärt less på folk och människor (ja det är skillnad) som tar en för givet. Oerhört less på falska idioter som vänder kappan efter vinden. Trött på folk som kan utnyttja utan att blinka eller ens bry sig om hur mycket det kan såra.
Nej. stopp där. Lunchen slut.
Hadebrahej.

Kommentarer
Postat av: Viktkamp

stå på dig, låt inte såna människor stå på dig!

2011-05-01 @ 13:44:53
URL: http://viktkamp.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0