angiepangie

Jag valde att ta bort mitt hyffsat arga inlägg som jag skrev igår, kände att det är lika bra..
Sånt där kan jag hålla för mig själv och inte skriva här i bloggen..




Fattar inte ens varför jag skriver i den här bloggen längre?
Känns som att det är helt meningslöst egentligen..



Men samtidigt så vill jag skriva av mig.. Kanske ska skaffa mig en blogg som INGEN får adressen till, där jag enbart kan skriva av mig?  Hmm, det tål att funderas på..

.. Lundahl på Tele2 hittade till min blogg igår tydligen... :)



Man ser nog inte vad det står eftersom bilden av någon konstig anledning blir jätteliten, det står iaf:

''

Hej, vi är verkligen ledsna över de problem du fick igår till följd av de störningar vi hade i mobilnätet under onsdagens eftermiddag. Vi hade ett problem i en signaleringsnod vilket innebar att vissa kunder upplevde en spärr när de försökte ringa.

Återigen beklagar vi att du drabbats av störningar men hoppas naturligtvis att du trots detta fortsätter att vara kund hos oss. Fredrik Lundahl på Tele2

2009-11-19 @ 17:30:00 ''


Oväntat måste jag säga! haha! :) Men trevligt.. :)
Självklart kommer jag fortsätta vara kund hos Tele2, gillar Comviq Kompis 195 :D haha!
Nejrå, men jag är faktiskt nöjd med Tele2 - SÅ LÄNGE DET FUNKAR ;P

---

Nu ska jag snart ta och bege mig hem till min älskade vän Linnea, vi ska mysa ner oss i hennes soffa och titta på Twilight! :) Imorgon ska vi på dejt hon och jag, hon ska bjuda mig på middag + bio (nya Twilight såklart)! Underbar födelsedagspresent hjärtat! :D

---

... Suuuuuuger!
För några veckor sedan kraschade nätet totalt, funkade inte på flera timmar.
Och idag, vad händer då? Jo typ samma grej!
Jäätttemycket störningar...

Studsade in på Aftonbladet för att kolla om det stod något. och jo hej. Där kan man läsa följande:

''

Ja, snart blir det synd om våra stackars grannar...
Så fort jag är solo hemma(imorgon mellan 8 och 13 typ), ska jag poppa musik och sjunga/skrika/vråla/låta järnet! Är så sjuuukt SUGEN!! haha

Nej. Jag är inte normal. :) Meen, allt är ju en definitionsfråga(stavning?), och allt är relativt!
Vem fan orkar vara normal lixom?
I dagens samhälle, när det händer så sinnessjuka grejjer HELA tiden, VEM orkar vara 'NORMAL'??

Och vem beslutar vad som är 'normalt' eller inte?
Som sagt: Allt är relativt och det är olika hur man väljer att se på saker och ting :)

 

Ps. Haha!

Ds.

 

---

---

Jättegammal låt som jag kom att tänka på häromdagen.. *nynnar*

---

Har gått och blivit väldigt ''tankspridd'' den senaste tiden.. Enormt frustrerande måste jag säga!

Thomas var iväg med jobbet på säljresa till tjottahejti måndag-onsdag.. Det skulle funkat felfritt eftersom jag var ledig måndag-onsdag.. Trodde jag ja.. Det vart ett kvällspass på tisdagen och morgonpass på onsdagen..(Lämnade Jonathan på dagis kl 8, sen åkte jag till jobbet :) )
Problemet på tisdagen blev ju då Jonathan. Han var ju såklart på dagis, men vem skulle hämta honom och underhålla honom(kanske mest se till så han fick middag i sig och inte gjorde alltför mycket dumheter)? Svaret på den frågan var: Mamma. Min älskade underbaraste världens bästa mamma! Vet inte vad jag skulle gjort utan henne!
Vi bestämde att hon skulle åka (kommunalt!!) och hämta Jonathan på dagis, sen åka hem till henne och mata honom(haha, låter som att han är en hund eller nåt:D ) och även utföra kvällsrutinerna.. Bada, dricka välling osv.. Och gärna även få honom att hinna somna.. Och att jag sen skulle hämta honom när jag slutat...

Det blev rätt stressigt ( i huvudet ) när jag skulle packa ner pyjamas och sånt till lillgrisen.(Okejrå, jag erkänner- jag stod och tänkte på något heeelt annat:) )
Diskade ur hans vällingflaska..
När jag sen står och skakar den färdiga vällingen inser jag vad jag precis gjort. När jag diskat ur den ställde jag mig alltså och gjorde välling, kom inte ens på vad jag gjorde förns jag faktiskt stod och skakade skiten.. Skrattade åt mig själv och började om från början (gör om, gör rätt) och lyckades få ner allt som behövdes i en påse.
Så.
Bra.
Enligt överenskommelse med min mor skulle jag åka förbi hemma hos henne på vägen till jobbet och gå in och lämna påsen. Bra. Inga konstigheter med det.
Råkade väl ha något annat att tänka på igen när jag väl kom fram.. Insåg när jag stod i mammas hall att jag inte hade påsen med mig! Bröt ihop för en sekund när jag befarade att jag glömt påsen hemma (och jag visste att jag inte hade tid att åka hem och hämta den innan jag började jobba. Panik!) Kom sen på att jag faktiskt mindes att jag bar den till bilen(eftersom jag när jag gick till bilen nästan berömde mig själv för att jag varit så duktig och faktiskt kommit ihåg att: 1. packa ner det han behövde ha. 2. ta med mig påsen när jag gick.), vilket innebar att jag faktiskt bara glömt den i bilen.. Och det var ju tur det..
Fick helt enkelt springa ut till bilen för att hämta påsen och sen springa in med den. (Gör om, gör rätt)

Väl framme på jobbet så var jag fortfarande någon annanstans (i huvudet då). En av dom första kunderna kommer fram till kassan med en tidning, lägger upp den och ger mig ett tvättkort(stämpelkort, 6e tvätten gratis ) och säger: tidningen, en renare(tvätt då alltså) och ett paket blå camel.
Jag nickar, vänder mig om och hämtar ett paket blå L&M. blippar in den. Kunden påtalar då vänligt mitt misstag och jag fnissar som den nörden jag är, ber om ursäkt och tar bort blå L&M och hämtar ett paket blå camel (gör om, gör rätt) och blippar in den. Jag minns otroligt nog att kunden även skulle ha en tvätt och säger(extra glatt, med förhoppning att kunden ska glömma hur korkad jag är) : och så var det en renare du ville ha? kunden: *daah* ja.. Jag: Har du något tvättkort??
Crap.
I samma sekund som kundens blick talar om för mig att jag är en fullkomlig idiot, och ungefär samtidigt som jag blir alldeles julröd i hela fejjan så inser jag att jag står med tvättkortet i handen.
Kan ju även tillägga att det vid det här laget inte längre är tomt bakom kunden, det har dessvärre uppstått en liten kö som gör hela den här konversationen ÄNNU mer jobbig och jag vill bara sjunka genom jorden.. :(
Jäättejätteröd i ansiktet (kändes lite som att ansiktet höll på att brinna upp) hämtar jag tvättkoden, stämplar tvättkortet och tar betalt. Säger till kunden (som jag vet ville gapskratta mig rakt i ansiktet och peka och skrika: du är ju totalt hjärndöd! ) skrattande: hehe, vi kan glömma den här konversationen va?? :D Han: ehhem, jadåå...

Jag som har så fruktansvärt lätt för att bli generead, ja ni kan ju tänka er hur jag såg ut i den här situationen.. :) haha :)













Btw!

YOU SUCK!!

Måånga besökare, men ingen som kommenterar? =P





Kommer förresten att svara på dom frågorna jag fick till det här inlägget snart.. Inte idag dock, klockan är sovdags, var uppe 04.40 idag, så är inte så pigg nu :)
Men om det finns någon som har några mer frågor, så är det bara att fråga på! :)
Alla kommentarer måste godkännas innan dom publiceras, så även DU kan kommentera och fråga nåt ;)
Funkar också alldeles utmärkt att vara anonym.. :)

Jag HATAR det här! Hatar,hatar,hatar!! Det är inget som helst problem för mig att gå upp så här tidigt(gick upp 04.40) men att det är så förbannat jävla kallt är oerhört frustrerande! JAG FRYSER!! Det här är helt klart den största(om inte den enda tom) nackdelen med att ha gått ner 31 kilo. :) Fuck vad kallt det är:(

Jajjamensan gott folk, den stora dagen är här! En av dom största i mitt liv måste jag erkänna!  =D

Jag trodde faktiskt inte riktigt att jag skulle klara det. Fast samtidigt så var jag helt övertygad om att jag skulle klara det... Hmm... Eller så här: Jag trodde inte att jag skulle klara det, men jag hoppades som fan..

Jag är absolut inte i mål ännu, det är en liten bit kvar bara. Men nu kan jag säga att jag är övertygad om att jag kommer klara det. Jag har förändrats så fruktansvärt mycket under den här tiden. Och inte bara rent utseendemässigt menar jag då, JAG som person har förändrats. Jag tänker idag på ett helt annat sätt än vad jag gjorde för ett år sen.

Så. Gott folk. Idag är dagen jag STOLT kan säga att jag har gått ner 30.4 kilo!!

Det är med lite gråten i halsen ( ja, faktiskt. Jag är ju trots allt en cry baby ;) ) jag nu vill tacka er som stöttat mig i det här. Pushat och hejjat. Ni är underbara varenda en av er,värda er vikt i guld!!
Vissa har pushat och stöttat mer, andra mindre. Men ni alla har visat att ni tror på mig, på ett eller annat sätt. Jag vet faktiskt inte hur jag ska VISA er min uppskattning. Med vissa av er vet jag att jag inte behöver göra det, men jag vill. Men tills jag kommer på hur jag ska göra det, hoppas jag att ni förstår av det jag skrivit här att jag är fruktansvärt tacksam!

För några veckor sen bad jag om hjälp med att komma på vad jag skulle belöna mig själv med när jag nått milstolpen -30 kilo.
Min kära vän Veronica kom med följande förslag:
* tok shoppa nya roliga kläder
* åk på spa weekend
* Gå ut med en vän/maken och ät en riktigt god middag men en massa kalorier och verkligen unna dig en massa gotti gott.
*gå till en fotograf och fota dig i NUET och njut av att vara modell för en dag

Jag fuskade lite och var och blev fotograferad i fredags. Med min älskade underbaraste vän Tina.
Jag kan inte påstå att jag var nöjd över hur resultatet blev. Fotografen var jätteduktig, även om jag skulle gjort annorlunda. Jag blev inte nöjd med MIG. För även om jag gått ner 30 kilo, så är jag fruktansvärt självkritisk.

Tok shoppa nya kläder har jag verkligen inte råd med, MEN däremot så var jag tvungen att köpa nya byxor. För mina andra byxor är på tok för stora... :) Dom hade jävligt bra pris (149 kr/st) och visst kvaliten kanske inte är den bästa, MEN det var inte det jag var ute efter nu.. nu var jag ute efter byxor som sitter där dom ska! :D haha :)
Och eftersom dom faktiskt var jävligt billiga så köpte jag två par.

Dom jeansen som ligger underst är dom som jag inte ens kunde ha den 1a januari. Dom är i storlek 50( FEMTIO) I våras var jag ju så korkad så jag slängde dom jeansen jag hade som var i storlek 52, så det där är dom största jag har kvar.
Jeansen som ligger överst är ett par av dom två som jag köpte. Dom är i storlek 38 (TRETTIOÅTTA). Det mina vänner, är en jäävla skillnad... =D

Det blev hur som helst en bild som jag (trodde jag) blev nöjd med hos fotografen. Men ångrade mig när jag kom hem och såg den på närmare håll. Tänker inte skriva vad det är jag inte är nöjd med/vad som stör mig för ni som är objektiva kanske inte ens lägger märke till det, medans det är det enda JAG ser.

Jag behöver fortfarande tips på hur jag ska bli bättre på att ta komplimanger.
Fick ett tips igår som jag är helt övertygad om skulle funka. MEN det är lättare sagt än gjort.
Tipset var: Älska Dig Själv. 
Och ja, gör man det till 100% så har man nog inga som helst svårigheter att ta komplimanger. :)
Men hur lär man sig att älska sig själv då? =P

Nu ska jag ta och hoppa in i en snabbdusch, sen ska jag träffa Veronica! :)

Om jag hade tyckt det var gott (och haft råd) skulle jag ha köpt en flaska champagne och skålat för mig själv idag, haha! Får nöja mig med en massa kaffe istället :)
Även om en Smirnoff ICE skulle sitta jävligt fint.. Eller en RedBull Vodka... Mmm....
Haha!
Låter som värsta alkoholisten! =D hahah :D

Puss och kram på er där ute! ;)

Jag är och har alltid varit fruktansvärt dålig på att ta komplimanger, blir alltid jättegenerad och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen...
Och det spelar ingen större roll vem det är som ger komplimangen, det blir allt som oftast samma reaktion...
En vän, en kund på jobbet eller en familjemedlem- det spelar ingen roll. Blir generad iaf.
Inte ens Thomas kan ge mig en komplimang utan att jag blir generad...! :S
Sen är det ju lite olika hur mycket generad jag blir, beroende på VAD för komplimang det är. ;-)

Vettefan vad det är för fel på mig.. Men jag är kanske inte ensam? Någon mer kanske är lika dålig som jag är på att ta komplimanger? :)

Någon som läser min blogg som är bra på att ta komplimanger?
Tipsa mig tack!