Cancer
Cancer är en hemsk sjukdom... det är nog ganska uppenbart för alla som läser det här..
jag har förlorat två personer jag älskar i cancer.
först var det min moster som gick bort i bröstcancer år 2004. Hon hette Anne och var en underbar människa. hon har tre otroligt fina döttrar(mina kusiner)... jag blev otroligt ledsen när hon gick bort, för jag tyckte det var så jävla orättvist! hon har tre döttrar som aldrig mer kommer få träffa henne. Kan inte för mitt liv förstå meningen med hennes bortgång! R.I.P Anne!
Och den 20e oktober är det exakt två år sedan min älskade mormor gick bort i magcancer.
Min mormor var världens finaste människa! Hon sa aldrig ett ont ord om någon och hon var alltid ett stöd för mig.
hon var den första som accepterade mitt och Thomas förhållande. det enda hon sa va: '' så länge du är lycklig, så är jag nöjd''... jag tänker på min mormor varje dag och saknaden efter henne är enorm. För ett år sedan lite drygt tände jag ett ljus fö rmin mormor( samma dag som hon skulle ha fyllt år) och tog en bild och lade upp på bilddagboken och skrev en text till. Följande bild och text:
Tände ditt ljus Mormor, och tårarna rann.
Jag tänkte på allt vi gjort och upplevt.
Jag tänkte på ditt underbara leende och ditt värmande skratt.
Jag tänkte på ditt goda hjärta.
Jag tänkte på hur mycket du betyder för mig.
Jag insåg att jag aldrig mer kommer få se ditt underbara leende, höra ditt värmande skratt, känna kärleken från ditt goda hjärta.
Det finns så mycket som jag önskar att jag sagt till dig. Om jag bara hade anat att det skulle ta slut så fort. Hade jag vetat hade jag sagt allt. Jag hade förklarat för dig hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig. Jag har nog aldrig sagt det till dig och det är något jag ångrar. Jag har nog aldrig visat hur mycket jag uppskattade dig och allt du gjorde. Det ångrar jag.
Du har och kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag glömmer dig aldrig.
Jag älskar dig!
Jag saknar min mormor varje dag. hon gick bort efter lite drygt ett års sjukdom, men hon berättade inget för någon förns ca 1½ vecka innan hon gick bort. Vet inte varför hon valde att göra så, kanske för att hon ville att alla skulle vara som vanligt även sista tiden. Jag, Jonathan, mina systrar och vår mamma åkte till Åland sommaren innan mormor gick bort. Hon sa ingenting då om att hon var sjuk, men som sagt; det måste ha varit för att hon ville att vi skulle behandla henne som vi alltid gjort, att allt skulle vara som det brukar.
Jag saknar dig mormor!
Anledningen till att jag började skriva det här inlägget är för att jag idag fick veta något som gjorde mig ledsen.
ingenting är säkert ännu, men jag kan inte hjälpa att jag blir orolig.
min svärfar Hassan har haft ont i sin skuldra ett tag, och han har varit och kollat det.
jag och thomas ville veta vad dom hade sagt.
och det var då hassan sa det som krossade mitt hjärta
''dom har funnit spår av cancer''.
=0
resten av det vi pratade om är lite suddigt för jag kunde inte tänka på något annat än det han just sagt. dom har funnit spår av cancer... och vad fan ska det betyda lixom? antingen så är det väl det eller så är det ju inte det?!
blir bara så less, vill verkligen inte förlora hassan!
Jag älskar honom enormt mycket och jag vill ha honom kvar!
inte bara för min skull, utan för jonathans skull också. jonahan älskar sin farfar enormt mycket och skiner upp som en sol varje gång han ser honom!
men som sagt: ingenting är säkert än, men ordet cancer fick det att hugga till i magen på mig...
Hassan, jag älskar dig!
Mormor: jag älskar och saknar dig! Det går inte en dag utan att jag tänker på dig! Och jag vet att en dag kommer vi att ses igen! <3
jag har förlorat två personer jag älskar i cancer.
först var det min moster som gick bort i bröstcancer år 2004. Hon hette Anne och var en underbar människa. hon har tre otroligt fina döttrar(mina kusiner)... jag blev otroligt ledsen när hon gick bort, för jag tyckte det var så jävla orättvist! hon har tre döttrar som aldrig mer kommer få träffa henne. Kan inte för mitt liv förstå meningen med hennes bortgång! R.I.P Anne!
Och den 20e oktober är det exakt två år sedan min älskade mormor gick bort i magcancer.
Min mormor var världens finaste människa! Hon sa aldrig ett ont ord om någon och hon var alltid ett stöd för mig.
hon var den första som accepterade mitt och Thomas förhållande. det enda hon sa va: '' så länge du är lycklig, så är jag nöjd''... jag tänker på min mormor varje dag och saknaden efter henne är enorm. För ett år sedan lite drygt tände jag ett ljus fö rmin mormor( samma dag som hon skulle ha fyllt år) och tog en bild och lade upp på bilddagboken och skrev en text till. Följande bild och text:
Tände ditt ljus Mormor, och tårarna rann.
Jag tänkte på allt vi gjort och upplevt.
Jag tänkte på ditt underbara leende och ditt värmande skratt.
Jag tänkte på ditt goda hjärta.
Jag tänkte på hur mycket du betyder för mig.
Jag insåg att jag aldrig mer kommer få se ditt underbara leende, höra ditt värmande skratt, känna kärleken från ditt goda hjärta.
Det finns så mycket som jag önskar att jag sagt till dig. Om jag bara hade anat att det skulle ta slut så fort. Hade jag vetat hade jag sagt allt. Jag hade förklarat för dig hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig. Jag har nog aldrig sagt det till dig och det är något jag ångrar. Jag har nog aldrig visat hur mycket jag uppskattade dig och allt du gjorde. Det ångrar jag.
Du har och kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag glömmer dig aldrig.
Jag älskar dig!
Jag saknar min mormor varje dag. hon gick bort efter lite drygt ett års sjukdom, men hon berättade inget för någon förns ca 1½ vecka innan hon gick bort. Vet inte varför hon valde att göra så, kanske för att hon ville att alla skulle vara som vanligt även sista tiden. Jag, Jonathan, mina systrar och vår mamma åkte till Åland sommaren innan mormor gick bort. Hon sa ingenting då om att hon var sjuk, men som sagt; det måste ha varit för att hon ville att vi skulle behandla henne som vi alltid gjort, att allt skulle vara som det brukar.
Jag saknar dig mormor!
Anledningen till att jag började skriva det här inlägget är för att jag idag fick veta något som gjorde mig ledsen.
ingenting är säkert ännu, men jag kan inte hjälpa att jag blir orolig.
min svärfar Hassan har haft ont i sin skuldra ett tag, och han har varit och kollat det.
jag och thomas ville veta vad dom hade sagt.
och det var då hassan sa det som krossade mitt hjärta
''dom har funnit spår av cancer''.
=0
resten av det vi pratade om är lite suddigt för jag kunde inte tänka på något annat än det han just sagt. dom har funnit spår av cancer... och vad fan ska det betyda lixom? antingen så är det väl det eller så är det ju inte det?!
blir bara så less, vill verkligen inte förlora hassan!
Jag älskar honom enormt mycket och jag vill ha honom kvar!
inte bara för min skull, utan för jonathans skull också. jonahan älskar sin farfar enormt mycket och skiner upp som en sol varje gång han ser honom!
men som sagt: ingenting är säkert än, men ordet cancer fick det att hugga till i magen på mig...
Hassan, jag älskar dig!
Mormor: jag älskar och saknar dig! Det går inte en dag utan att jag tänker på dig! Och jag vet att en dag kommer vi att ses igen! <3
Kommentarer
Trackback
