angiepangie

Igår rensade jag i min och Thomas garderob, packade ner lite som vi inte använder. Det för att få plats i garderoben för att kunna 'gömma' det som vi faktiskt använder imorgon på visningen.
Tog det ganska lungt efter det att Jonathan somnat, kände att min rygg inte orkade riktigt...
Så jag och Millan satt vid varsin dator och fipplade =)  hehe

Sen har Stephie skrivit i sin blogg om hur tråkigt hon har här, hur tråkigt det är att leka med Jonathan eftersom ''han är så otrevlig''. Hon skrev att hon saknar sina syskon så ENORMT mycket!
Inge vidare kul läsning, men det är ju en annan sak... orkar inte gå in på det nu. Ni som vill läsa själva kan ju läsa i hennes blogg.
Anyway, efter allt som hon skrev beslutade jag och Millan att hon inte får leka med honom. Eftersom det är så HIMLA TRÅKIGT. så jag ställde min klocka på 8, så att jag skulle vara vaken när Jonathan vaknade idag, eftersom han brukar gå in och väcka henne.



Vid ett i natt somnade jag. Vaknade av att min telefon ringde kl 4. Yrvaken och med ögonen i kors typ kollade jag på telefonen och undrade varför Thomas ringde mig, han visste ju att jag sov! Men efter några sekunder så ser jag att det står Hassan!
Jag blir genast orolig eftersom jag förstår att det har hänt något! =/ Svarar och får då veta att han ramlat och slagit i huvudet, och blöder! =( *PING* klarvaken!
Sprang upp och slängde på mig kläder och tog med vår lilla låda med massa olika plåster.
Sprang upp till Hassan och såg att han hade ett jack i huvudet, ganska djupt också! Vågade inte titta efter jättenoga, utan kände att jag ville ringa hem Thomas. Sagt och gjort, ringde hem honom, han var hemma på typ 10 minuter.
Hassan totalvägrade att åka in till sjukhuset, men både jag och Thomas insisterade eftersom det behövdes förmodligen sys. Men han vägrade.
Eftersom jag skulle upp klockan åtta så kände jag när klockan var 5, att det var dags för mig att gå ner och sova. Så det gjorde jag.
Thomas stoppade om Hassan och vi gick ner.
Trots att jag bara hade sovit 3 timmar, hade jag jättesvårt att somna om! =/
Sista gången jag kollade på klockan var den 5.58...

Klockan ringde vid 8, men jag snoozade lite(tyckte att jag kunde få sova liiiiite till bara...)
Jonathan kom in till oss vid halv nio och då var det bara att kliva upp! =)
Det första han frågade var om det var lördag? Ska vi åka till mormor nu?
Det andra han sa var: TITTA MAMMA DET ÄR MASSA SNÖ!! DET SNÖAR!! hahaha
haha, sötnosen..
 vi åt frukost och väntade på att mormor skulle ringa. Halv ett ringde hon äntligen, då hade vi redan packat hans lilla 'sova-över-hos-mormor-väska', inte allt men det tog vi när hon hade ringt.
Var ju sen tvungen att skotta fram bilen också, haha! Millan hjälpte till, vi vadade runt i säkerligen 10-15 cm nysnö och borstade bort all snö... Vi lämnade Jonathan hos mamma runt halv två. Redan vid det här laget började jag känner mig enormt stressad. Sen skulle vi åka till Kvantum och köpa blöjor, för vi hade inte en enda. och Jonathan har ju fortfarande blöja på sig när han sover. Så vi åkte dit, handlade middagen också, så vi hade det gjort.
Sen åkte vi förbi mamma igen och slängde in blöjorna, sen förbi Tina på OK och tog en fika.
Vi kom hem igen runt halv fyra, då kände jag mig grymt stressad.
Började röja inne på kontoret, då kom hassan ner. Han hade lite ont runt själva såret, men annars mådde han bra.
Vi drack en kopp kaffe. Och då ringde mamma... ''Jag tror jag är sjuk''. då utrböt total panik i mitt huvud!
Mamma är inte den som klagar, eller går till doktorn om hon inte e riktigt sjuk, så när hon är orolig, då blir jag orolig. Hon skulle ringa sjukvårdsrådgivningen och höra efter. Sen ringde hon tillbaka och sa att dom tyckte hon skulle åka till Liljeholmens närakut. Hon ringde dit och bokade tid, fick tid kl 17.
Eftersom vi inte visste om det var något farligt eller inte, så bestämde vi att jag kommer och hämtar dom och så åker vi tillsammans dit, är det så att det inte är någon fara, så följer jonathan med till mormor igen och sover där som planerat, annars hade han fått följa med hem igen.
Tack och lov(både för mammas hälsas skull och för min skull) visade det sig vara helt ofarligt(hon hade fått någon typ spottsten, hon var svullen vid käken... kan inte förklara, haha!), så vi körde hem dom till mamma igen.
Vi var väl hemma här igen runt 18-18.30.
Då var jag så stressad så jag var gråtfärdig! Hade inte hunnit göra nånting på hela dagen och kl var redan typ halv sju!!
Tänkte att det här går aldrig...
Men nu är kl 01.40 och det är klart. Vi är klara. Vi klarade det!
Det enda som är kvar nu är att bära ner några saker till källaren, men det hinner vi fixa imorn bitti.

Jag hade aldrig klarat det här om det inte vore för Millan! Hon har hjälpt till som fan och jag uppskattar det såååå mycket! Tack älskade syster! Älskar dig massor! <3
Stephie har också hjälpt till, dels så skottade hon uppfarten och alla trappor runt om huset medans vi var iväg första gången, sen har hon städat och fixat iordning i källaren! Tack gumman för all hjälp! =)

Det har varit ett riktigt otursdygn för vår familj. Först då Hassan igår, sen mamma idag. Och även Stephie. Hon ramlade i trappan och slog i armen, så hon har/kommer få ett ordentligt blåmärke...

Sov som sagt väldigt lite inatt, och just nu känns det som att jag skulle kunna sova i en vecka!
För att inte tala om hur jävla ont jag har i ryggen också! FY FÖR FAN! usch...

fan vad långt det här blev.... och nu ser jag knappt vad jag själv skriver, ögonen går nästan i kors... sovdags nu.... ska upp igen vid 8, för att fixa det sista tänkte jag....

Thomas jobbar och jobbar... han ska vara ledig på måndag, så jag tänkte faktiskt vara så jävla fräck att jag tänker kräva att få sova ut på måndag!!! Tills jag själv vaknar!! Det tycker jag att jag är värd!!! Är det uppfattat älskling??!
Nejrå, ska inte vara sån.... men snälla älskling, kaaan jag inte få soooova på måååndaaaaggg?????? snääällllaaaa....

Trötta kramar från Angie som haft ett väldigt jobbigt dygn!